Nu så tänkte jag försöka få ner lite text om min förlossning innan jag glömmer bort hur det gick till :)
Det hela började på fredags förmiddagen den 26/6, jag började märka lite skillnad i förvärkarna, det kändes mer och mer som mensvärk och de kom med kanske 15-20 min mellanrum. Hoppet tändes verkligen! Den här gången gick det inte över heller utan det fortsatte fram mot kvällen och kom då med 7-15 min mellanrum, alltså ganska oregelbundna. Vi gick och la oss för att försöka sova men märkte ganska snart att det verkligen inte gick så det fick bli soffan. Efter ett par timmar fick jag ta fran och koppla på tensen och den funkade super på smärtan i ryggen vid varje värk. Värkaran kom sen med ca 5 min mellanrum och då bestämde vi att efter 5 ringer jag till förlossningen och hör med dom vad dom tycke. Jag ringde aldrig, strax före fem började det bli längre mellan värkarna igen. Mellan 5 och 7 kunde vi få lite sömn och sen kom värkarna igång igen. På lördags förmiddagen ringde jag till förlossningen och berättade om min dag och natt, vi besämde att jag skulle ringa halv tre igen och berätta läget. Ringde gjorde jag och vi kom fram till att vi skulle komma in och få sova där. Klockan tre åkte vi så runt fyra var vi på förlossningen. Vi fick vänta ett bra tag men sedan fick jag ligga med ctg en stund och sen fick vi ett rum och jag fick min sovdos. Sova blev det inte mycket av, jag vaknade av varje värk trots att jag fick medicin för att ta bort dom. Kvällen kom och sedan natten, kunde slumra till ibland mellan värkarna men ingen sömn alls med kvalitet. Så kom morgonen och förmiddagen, klockan var ca halv nio när jag larmade på klockan och runt nio kom barnmorskan och satte nytt ctg som jag fick ligga med ett bra tag, efter det blev jag undersökt. Jag hade bara öppnat mig 3 cm! Fy fan va min tanke, vart ska detta sluta? Hur länge ska jag behöva ligga med värkar. Bm pratade då om att det kanske skulle va skönt för mig att komma hem och ligga istället men skulle prata med läkaren innan vi bestämde nåt. Vi var helt inställda på att få åka hem och jag var så trött och besviken. Så kom bm in i rummet igen och sa att läkaren tyckte det var lika bra att ta hål på mina hinnor eftersom jag redan gått över 14 dagar och skulle tillbaka på måndagen för kontroll och eventuell igångsätting. Snacka om att vi blev glada! Jag blev så otroligt lättad! Jag fick tvinga i mig en smörgås och lite nyponsoppa för att bygga upp lite energi inför förlossningen och ca 11å30 kom bm in igen och tog hål på ena hinnan, det var verkligen en sjuk känsla. Efter kanske tre minuter fick jag världens värk och andra hinnan sprack och den forsade ut vatten! Nu satte det igång ordentligt. Bm sa att vi kanske fick komma in på ett förlossningsrum efter en timme eller så beroende på om det hänt nåt, annars skulle jag få värkstimulerande dropp. Det behövdes verkligen inte! Efter 20 minuter var jag på väg in på förlossningsrummet öppen 7-8 cm. Dom satte den jävla ctg maskinen på mig igen, jag hatade den verkligen! Efter en liten stund fick jag pröva lustgas, tyckte väl inte jätte bra om den, masken va irriterande och det va obehagligt att andas i den så jag tog mig igenom de flesta värkar utan. Plötsligt gick bebisens hjärtljud ner så jag fick ta masken iaf och andas syrgas för bebisens skull samt ställa mig på knäna. Väl på knäna gick jag krystvärkar vilket jag inte skulle få än! Det var för tidigt! Jag blev alltså tvungen att jobba emot min kropp och försöka att stå emot krystningen. Det var verkligen det svåraste jag varit med om. Bebisen blev mer stressad och jag gick kasta mig ner på sidan för att det skulle bli bättre för honom. Väl nere på sidan fick jag lov att krysta om jag ville. Efter en stund fick jag byta ställning till gynställning. Var emot den ställningen först men den kändes jätte bra för mig, jag fick verkligen kraft. Jag jobbade på det bästa jag kunde men efter ett tag fick bm lov att göra ett liten klipp på ena sidan för att skapa lite mer plats. Det kändes bara lite när hon stack bedövningen och sen bara lite när hon klippte. Jag fortsatte att krysta samtidigt som jag krossade Anna-Karins hand :) hon var super, sa inte ett ljud om handen och stöttade mig jätte bra! Är så glad att jag har henne! Min bm var också super, hennes röst var perfekt för peppning och hon fick mig verkligen att ta i lite extra hela tiden. Efter en stund, mellan värkaran så sa bm att om jag ville kunde jag känna med handen på bebisens huvud, åhh va underbart det var! :) huvudet var alldeles ihopklämt och mjukt. Sen sa hon att om en eller två värkar så är han ute! wow! Jag tog all min kraft och krystade, å så kom han! Shit vilken känsla när hela han kom ut ur kroppen :) All smärta försvann och jag var bara så lycklig. Tillslut fick jag upp honom på bröstet och det var kärlek vid första ögonkastet.
Från första värken hemma tog det 52 timmar! Tänk va kroppen klarar av, helt otroligt!
Efter förlossningen blev jag ihopsydd och fixad. Det tog lite tid att få ut moderkakan men tillslut gick det också. Det hade stannat kvar koagel i livmodern som läkaren fick ta bort, aj aj :( En timme tog efterarbetet.
Nu är vi hemma och har det jätte bra trots värmen :) livet är underbart!
