BF+10

Nu har vi varit på bedömningsmottagningen på akademiska. Det va ju till viss del totalt onödigt tycker vi. Man får sitta å åka från Enköping för att bli hemskickad 40 minuter senare, totalt värdelöst. A ja, jag fick ligga med CTG maskinen i tio minuter för att registrera hjärtljuden, fosterrörelser och sammandragningar. Hade två sammandragningar på den tiden och mot slutet vaknade bebisen så jag fick trycka lite på knappen för rörelser. Sen fick vi träffa en läkare och prata lite med henne, det gav ingenting. Hon gjorde undersökning av mina rörelser osv. Sedan kände hon på livmodertappen och konstaterade att tappen är mogen och jag är öppen 2 cm. Hon passade även på att göra en liten hinnsvepning. En hinnsvpening är precis vad det låter som, man sveper om lite på hinnorna för att stimulera dom och har man då tur så kan detta hjälpa igång kroppen lite. De va rätt obehagligt. Har dock inga större förhoppningar om att det gjorde så stor skillnad men har iaf fått lite mer värk vid sammandragningarna. Ja å sen fick vi en ny tid till på måndag! åhh suck säger jag bara. Hoppas för allt jag har att detta kommer igång innan dess. Har vi otur på måndag så kommer vi få åka hem efter kontrollen då också eftersom dom hellst inte sätter igång förlossningar på eftermiddagar och vi fick en tid halv två. Då måste vi alltså åkte tillbaka på tisdag, beroende på hur det ser ut på förlossningen. Måste jag skriva att jag är less nu?!

BF+8 mvc

Idag var vi på mvc igen. Allt det vanliga gjordes, magen mätte 35 cm och bebisens hjärta slog med 130 slag i minuten, Carina sa att han förmodligen sov men han sparka lite när hon kittlade honom på fötterna :) Hans lilla huvud var fortfarande ruckbart.
Mitt blodtryck låg precis på gränsen som vanligt. Idag skulle tiden på söndag bokas in, då vi ska vara på kontroll på förlossningen men Anna-Karin nämde att jag brukar se stjärnor ibland och jag berättade att de kan komma och flimmra utan att jag gör nåt speciellt. Det är INTE bra. Så hon ringde till Uppsala och ville boka in oss så fort som möjligt och det blev en tid på onsdag förmiddag. Vi ska ta med väskan sa hon, för det finns en chans att dom sätter igång mig redan då :) det skulle vara underbart! Gör dom inte det så ska vi tillbaka till Uppsala på kontroll på söndag igen och då få en tid för igångsättning. Nu håller vi alla tummar och tår för igångsättning på onsdag om det inte sätter igång av sig själv innan dess :)
Så kanske kanske kanske bebis på onsdag :D

BF+7

När ska det vara nog egenligen? Hur länge ska jag behöva gå över? Jag SPYR på detta nu! En hel jävla vecka över är jag nu, går in i min 42a vecka! (41+0). Trodde faktiskt inte att jag skulle gå över så här många dagar, trodde kanske 2-3 dagar max.
Om en vecka precis så får vi komma på kontroll på förlossningen och senast en 1 Juli sätter dom igång mig. Undrar om det kommer gå så långt? Undrar varför det inte kommer igång av sig själv? Är det nåt fel på mig kanske, fattas det nåt i min kropp som gör att det inte kommer igång? Hur fan ska jag stå ut i 10 dagar till?!!!
Det blir ofta gråt kalas här hemma från min sida, börjar gråta för ingenting och tycker vardagen börjar bli riktigt dryg med denna bamsekropp. ALLT gör ont på och i kroppen!
Jag försöker verkligen tänka och vara positiv men det är svårt. Är så otroligt glad och tacksam över detta barn, självklart! Önskar bara att han kom ut så det livet vi vill ha med honom kan börja, så våran familj kan bildas.

Om jag ska försöka att skriva om lite revliga och positiva saker också :) Midsommar är förbi och det blev en mycket trevlig dag och kväll. Vi firade som vi gjort dom senaste två åren, hos Anna-Karins mamma. Klockan tre stod sillen på bordet och det var bara såå gott! Älskar sill! Det gör verkligen inte Anna-Karin så hon fick köttbullar till sin potatis. Vi satt ute och åt, trots regn men det gick bra ändå, det va inte så kallt och det fanns infravärme. När det slutat regna blev det lite lekar som vi tävlade i två och två. Jag och Anna-Karin vann, såklart :) mest var hennes förtjänst men några poäng lyckades jag också skrapa ihop. Senare på kvällen så grillade vi men åt då inne. Självklart blev det jordgubbar till efterrätt och det är jag så glad för, många bebisar tål inte jordgubbar när de ammar så det var kanske min ända chans att få äta dom den här sommaren.
Mycket trevligt var det iaf!

BF+4

Mina elefantfötter :/ värre såg dom ut i verkligheten dessutom. Mina smalben är helt sjukt svullna. Ända botemedlet är att bebis kommer ut men han är inte så snäll mot sin mamma. Han är envis som en gris.

BF+4 dagar. Känns som BF+4 månader. Om man bara visste när han kommer så man slapp bli så besviken varje morgon. Detta ovetande gör mig nästan lite galen. Hela livet och varje sekund i det fylls av tankar runt förlossningen och frustrationen över att han aldrig kommer. Kan bebisar bara försvinna? Det är så det känns, som att en dag så kommer magen och bebisen vara borta och alla väntan och slit kommer vara till ingen nytta. Kommer vi verkligen få se hur denna bebis ser ut? Kommer vi verkligen få lära känna denna person som vi längtar så mycket efter? Jo, jag antar att vi kommer det för jag har aldrig hört om nåt fall där mage och bebis bara är borta en dag men det känns så avlägset och overkligt.

Tänker lite extra på Anna-Karins pappa som gick bort för två år sedan idag. Vi saknar honom.

BF+3

Tre dagar över tiden är jag nu och det suger! Blir mer och mer deppig för varje dag som går :( det är tur jag har Anna-Karin och tröstar mig när jag blir ledsen och besviken när inget händer.
Handlederna knakar och gör ont, benen och fötterna ser ut som hos en elefant osv osv...

Hoppas för allt i världen att han kommer denna vecka iaf.

BF+1

Måndag. Ingen bebis så långt ögat når :( är less och trött, vill bara att han kommer ut nu. Varje dag känns som en evighet... vill inte gå över mer!

Hade kontroll på mvc idag för att kolla min äggvita, blodtrycket osv... bt visade 136/98 först men tillslut fick vi fram 119/nåt . Äggvitan va lung också.
Måste tillbaka på torsdag igen!

Fick veta att den 28/6 ska vi till förlossningen på kontroll och sen får jag gå max tre dagar till så han är garanterat ute 1 Juli iaf... men blääää jag vill och hoppas verkligen att jag slipper gå så här ända till den 28de.

Bebisen är nu ruckbar. Han gör lite som han vill han.

Beräknad födsel >:-(

Då var det söndag och dagen med stort B. Men bebisen verkar inte bry sig ett dugg om det faktiskt. Har liiite känningar, dom blir mer och mer för var dag men det kommer ju aldrig igång ordentligt för det. Jag har typ en ond lång värk om dagen och fortsätter det så, så är jag väl klar om ett par månader eller så.
A ja, dagen är ju inte slut så allt kan ju hända, eller hur? Man ska vara positiv!
Men tänk att man kan längta så mycket efter att få ont :) men man kan ju inte få finare belöning efter smärtan.

Idag bakar jag bröd istället. Rågsiktskakor, 12 stycken. Bra att ha i frysen.

Växande mage.

Vecka 15. Vecka 30. Vecka 40.

Torsdag. (39+4)

Idag var vi på sista mötet på mvc. Fick ju fler tider bokade iof, men det är ju inte helt säkert att vi behöver gå på dom eftersom dom ligger på övertid. Men mest troligt är iaf att det blir ett möte till som är bokat till på måndag, det är ju bara en dag efter beräknad födsel.

Nu har han fixerat sig, alltså borrat ner huvudet så långt att det sitter helt fast. Vilket känns rätt så tydligt då det ibland känns som jag har ett huvud mellan benen (vilket jag iof har på ett sätt).
Min bm trodde att det kan ha varit det som hände då i söndags när jag hade såna kraftiga förvärkar. Det är ju då ett bra bevis på att det FAKTISKT händer nåt! Med varje förvärk så kan det vara ett steg närmare förlossningen.

Mitt sf-mått har minskat med en cm på två veckor och är nu alltså 34, ett bevis på att han sjunkit ner ordentligt.
Bm säger att han har gott om plats i magen och kände hans fötter långt åt sidan av magen, som tyder på att han kan sträcka på sig ordentligt. Jag har massor med fostervatten.

Lillkillens hjärta slår allt snabbare och har ökat från 130 slag i minuten i vecka 25 till 145 nu i vecka 40.
Bm tror att han kommer väga runt 4000g när han kommer ut. Hon tycker han känns lång men ganska smal, så den mesta vikten sitter väl på längden då.
En 4kg klump känns ganska lagom. Jag har verkligen inte förväntat mig en minibebis då jag va lång och stor och alla mina syskon också legat runt 4kg, dessutom fick ju syrran en son på över 4kg sist. Ja ja vi får snart veta exakt hur mycket han väger och hur lång han är. Det spelar ingen roll för jag vet att han kommer vara den mest fantastiska och sötaste bebis hur stor eller liten han än är. Längtar så otroligt mycket efter honom.

Jag är hur svullen som hellst och mitt blodtryck stiger, det är inge bra. Det är tecken på havadeskapsförgiftning, så bm vill ha lite extra koll på mig. Det va mycket därför vi fick ny tid redan på måndag. Då ska det tas nytt urinprov för att kolla min äggvita osv. Idag fanns det ingen. Skulle jag ha det på måndag blir det fler tester och förmodligen blir jag igångsatt, inte mig emot. Vill faktiskt bara att han ska komma ut nu. Jag vill inte att han ska bli tjockare :-)
Önskar att det fanns nåt man kunde göra, som verkligen funkade för att få igång det hela. Men han kommer väl ut precis när det passar honom. Önskar det var idag.

Städat mobilen.

Har börjat använda min ny/gamla mobil. Den va nästan helt ny när jag och Anna-Karin åkte upp till fjällen med mina föräldrar och jag la mobilen i min jackficka, tyvärr hade jag tidigare lagt en halväten banan i fickan med anledningen att jag inte ville slänga skalet i backen. Mobilen dränktes i banan och det blev omöjligt att höra vad personen i andra änden sa. Nu över ett år senare funkar den fint igen. Har hittat massor med gamla kort i den och tänkte lägga upp några.

Thailand! Underbara land. Så här såg det ofta ut :-)

Så här också.

Junior. Fulare hund får man leta efter :-) men ganska söt på detta kort iaf. Han bor med en annan familj nu.

ooooo :-/ så här fin var min mage under IVF behandlingen. Massor med sprutor blev det som jag fick ta själv i magen. Såklart värt alla blåmärken, det ledde ju till min första graviditet som tyvärr slutade i vecka 13 då grodan inte orkade kämpa sig kvar i magen. Grodan dog i slutet av vecka 9 men ville inte lämna magen. Tänk att den bebisen skulle vara 4 månader och lite till nu om den överlevt.

Dessa hemska blåmärken gjorde även så bebisen jag faktiskt har i magen kom till. Grodans bror. Busen fick ligga i frysen några månader och vänta men nu ligger han i min mage och får komma ut precis när han vill :-) längtar så fruktansvärt mycket!

Nu blir det verkligen blandad kompott. Denna skylt åkte vi förbi i fjällen, just på den resan då mobilen blev dränkt i banan.

Måndag. Vecka 40 (39+1)

Ja då var det måndag igen och en trevlig och lyckad helg ligger bakom oss.

På fredagen var det student, min syster Cissi gick ut barn och fritid. Vädret var inte så fruktansvärt som vi befarade men det var ingen direkt sommar heller. Uppehåll och ganska kallt. Jag tackar iof för att det inte var så varmt, det gick lite lättare att stå på stan då det inte var gassande sol. Cissi gick det ingen nöd på för hon höll värmen med hopp och rörelse och säkert lite dricka. Thaimat och grillning stod på menyn och allt var hemma hos föräldrarna. Släkten kom och det blev en trevlig kväll.

Lördagen bjöd på namngivnings kalas. Det var två vänner, och grannar som fick en son i januari som skulle firas. Algot heter han och han är så söt. Det blev också mycket trevligt och vi fick mycket gott att äta också denna dag.

Söndagen blev både en lugn och skön dag och en besvikelse. Vi skulle inte göra annat än att ta det lugnt och vila. Så blev hela dagen, jag slumrade till och med en stund på soffan, vilket jag aldrig gör annars. Senare på kvällen låg jag fortfarande på soffan och började få ont i magen, alltså bebismagen. Det kom tätare och blev värre och värre, det gjorde faktiskt riktigt ont! Och förvärkar och sammandragningar har jag haft länge och det här kändes som nåt helt annat. Var nästan helt säker på att nu startar det, så Anna-Karin fick packa ner det sista i bb-väskan och vi planerade att hon skulle få åka och tanka bilen om det blev värre. Och ja, som ni kanske förstår, eftersom jag skriver här så avtog smärtan sedan :-( blev ju så fruktansvärt besviken. Vi gick och tog en varm dusch och senare var värkarna helt borta.

Det skulle vara fullmåne inatt och då sägs det ju att fler föder, men nej då, inte jag!

Just nu känns det som att detta barn aldrig tänker komma ut! Han bara luras!

Hallå, det här ser väl inge mysigt ut längre! Det är ju hur trångt som hellst! Kom ut nu! Här finns det gott om plats!

Ja Amelie slapp ju iaf dela födelsedag med honom, för hon fyller år idag! 14 år! Shit, tycker inte det var länge sen jag gick och släpade på henne när hon var bebis och hon var som min docka :-)

GRATTIS gumman! Hoppas din dag blir super! Kramar