BF+4

Mina elefantfötter :/ värre såg dom ut i verkligheten dessutom. Mina smalben är helt sjukt svullna. Ända botemedlet är att bebis kommer ut men han är inte så snäll mot sin mamma. Han är envis som en gris.

BF+4 dagar. Känns som BF+4 månader. Om man bara visste när han kommer så man slapp bli så besviken varje morgon. Detta ovetande gör mig nästan lite galen. Hela livet och varje sekund i det fylls av tankar runt förlossningen och frustrationen över att han aldrig kommer. Kan bebisar bara försvinna? Det är så det känns, som att en dag så kommer magen och bebisen vara borta och alla väntan och slit kommer vara till ingen nytta. Kommer vi verkligen få se hur denna bebis ser ut? Kommer vi verkligen få lära känna denna person som vi längtar så mycket efter? Jo, jag antar att vi kommer det för jag har aldrig hört om nåt fall där mage och bebis bara är borta en dag men det känns så avlägset och overkligt.

Tänker lite extra på Anna-Karins pappa som gick bort för två år sedan idag. Vi saknar honom.